Mitt liv som pingvin

Omkring årsskiftet köpte jag en bärbar dator, en liten Eee PC, för en billig penning, och någonstans där kände jag att det var dags att prova på Linux efter flera års funderingar. Jag är en mycket van datoranvändare, i princip uppvuxen med datorer och med en handfull datorkurser från gymnasiet i bagaget. Och jag har som dem flesta som har haft tillgång till en dator sedan 1990-talet gått igenom de olika Windowsversionerna, från Windows 95 till (än så länge) nuvarande Windows XP. Det som driver mig att prova Linux är ungefär samma sak som att till exempel ägna sig åt kreativt skapande som till exempel stand-up comedy och poesi; det är intresset och den intellektuella utmaningen. Nu kanske inte Ubuntu är rätt Linuxdistribution för intellektuell utmaning utan är mer ”nybörjarlinux” men intellektuell utmaning handlar även om att prova något nytt.
För dem som är mindre datorkunniga är Linux, liksom Windows, ett operativsystem. Skillnaden är att Linux (ja, jag vet att det egentligen heter GNU/Linux utifall någon vill slå mig på fingrarna) dels består av den så kallade Linuxkärnan, som är det egentliga Linux, och program som är programmerad kring den, vilket är lite olika beroende på distribution. Och dels är det programmerad med den öppna källkoden som grund vilket gör att vem som helst kan modifiera operativsystemet efter sina kunskaper och behov och sprida det till andra. Detta gör att Linux är populärt i kretsar där det förekommer avancerade datorkunskaper och det finns flera distributioner att välja mellan.
Bill och Steve i all ära men när man överger allt fler program av olika orsaker från det vederbörande företaget börjar man se efter andra alternativ när Windows är integrerade med just dessa ratade program. Inte minst när konkurrenterna i princip har hunnit ikapp Microsoft.
Hursomhelst blev jag introducerad till Ubuntu, som är en Linuxdistribution, redan i somras men det var först med det nämnda datorköpet som det blev aktuellt. Jag laddade ner den senaste versionen av Ubuntu och installationen gick helt utan problem. Man behöver knappast oroa sig för krascher eftersom installationen innebär om man vill att köra dual boot med det operativsystem man redan har utan svårigheter. Det var förvisso lite smått bökigt med inställningarna i början men sedan började det lossna efter några dagar när man väl bekantade sig i det nya operativsystemet. Ett operativsystem som visades sig vara betydligt snabbare och stabilare än Windows. Många säger att även Ubuntu skulle vara krånglig och svårlärt, liksom man säger om andra Linuxdistributioner och den diskussionen lämnar jag därhän. Med all respekt för dem men det tog för mig som sagt bara några dagar att lära sig de grundläggande funktionerna i systemet. Sedan var det bara att experimentera och upptäcka olika funktioner i det nya systemet. Till sist modifierade jag det efter mina behov och sedan bygga därefter. Det kändes efter en vecka som att Linux passar som hand i handske för mig. Mina principer när man ska lära sig om datorer är genom learning by trying i sann empiristisk anda. Inte minst när jag inhandlade en lärobok i Ubuntu Linux som visades sig vara mer kompletterande än lärande.
Utmaningen nu är uppdateringen i april som är intressant. Bland annat byts officeprogrammet Openoffice mot Libreoffice och skrivbordsmiljön Gnome mot Unity. Det gör att än så länge ligger Windows på dual boot även om jag funderar på sikt att helt överge Windows som operativsystem. Men dessa förändringar som jag ser det som intressant och spännande snarare än hemskt och vansinnigt. Jag vet inte, kanske stannar jag i Ubuntu, kanske återgår jag till Windows eller så kanske jag till och med hoppar över till en annan Linuxdistribution. Det får framtiden utvisa.

Sugar Bar

Jag uppträdde på Sugar Bar på Kammakargatan igår. Eftersom det var en Open Mike-kväll, eller rättare sagt Open Ingella, passade jag på att testa mycket nytt material för att se om dem är roliga eller inte. Det visades sig att de allra flesta skämten gick hem vilket gör att jag är nöjd med kvällen.

Datorstrul

Nu verkar som att strulet med bredbandsuppkopplingen äntligen är över, efter två månader med problemet och efter att ha tjatat och hotat med att bryta avtalet med den vederbörande operatören. Problemet har varit att anslutningen har varit väldigt instabil. Det innebar att det har varit mellan 6-7000 anslutningar på några dagar när man granskade loggen, vilket är lite är väl mycket för en hållbar uppkoppling. Anslutningarna i sig höll bara i en halv minut vardera. Resultatet blev frustration, svordomar och funderingar på att bredbandsoperatörens modem kanske borde möta samma öde som skrivaren i Office Space. Nu är det bara hoppas på att den stabilare läget inte bara var en kort tillfällighet.

Äntligen uppkopplad

Efter att det har strulat med bredbandsuppkopplingen i 1,5 månad har jag lyckats få ordning med det halv två på natten idag. Det har varit i samband med flytten till den nya lägenheten det har strulat till sig.
Det har hänt mycket under den sista tiden. Det har varit val i Sverige där man kan dra två viktiga slutsatser; dels blåser kraftiga högervindar i Sverige, liksom detsamma gör i övriga Europa och dels har man kastat de ideologiska frågorna helt överbord, vilket dessa slutsatser kan vara helt av avgörande betydelse i valresultatet. Gruvarbetarna i Chile har lyckligtvis räddats ut från gruvan där dem har varit instängda efter ett ras i 69 dagar.
På det personliga planet går jag hos en ny praktiplats sedan några veckor tillbaka. Och nu på helgen har jag fyllt 25 år. Naturligtvis tackar jag alla för gratulationerna. Nu hoppas jag att det blir ett slut på all bredbandstrubbel.

Ny lägenhet

Nu är det klappat och klart med min nya lägenhet. Redan nu på helgen flyttar jag ungefär 500 meter från den gamla till en något större lägenhet.

Valrörelsen

Just nu pågår slutspurten av valrörelsen. Det är bara en månad kvar till val. Just nu har jag arbetat med Socialdemokraternas kampanj i Falun. Att jag kommer att rösta på dem är mest av ideologisk övertygelse. Ingen valfläsk, bara ren övertygelse. Alliansen och dess nyliberala företrädare har en väldig naiv verklighetsförankring. Det ingår i deras ideologi. Dem förstår inte att olika val i livet byggs av bakomliggande faktorer som materiella och sociala förutsättningar etcetera. Människor är olika och har inte samma valmöjligheter. Barn från en arbetarfamilj i en bruksort har knappast samma valmöjligheter som barn som växer upp i Danderyd om man ska ta ett konkret exempel. ”Det nya arbetarpartet” Moderaterna har hittills inte brytt sig om att etablera folk in i arbetsmarknaden, eller rättare sagt, dem har misslyckats. Det är jag själv ett levande exempel på. Det är så som jag ser på det. Det krävs knappast mer än en simpel filosofikurs för att förstå det och hur väl det går i praktiken.

Tack och adjö till Gamla Elverket

De senaste tre månaderna har jag praktiserat hos Gamla Elverket. Ni som inte vet hur det ligger till i Falun är det så att Gamla Elverket är nykterhetsrörelsens kultur- och aktivitetshus i Falun.
Jag är själv inte nykterist för fem öre men anser dock att man ska restriktiv alkoholpolitik. Att Systembolaget existerar försvarar jag med hur många argument som helst. Bara att den nuvarande regeringen fick för sig att sälja ut Vin och Sprit till spritsyndikatet Pernod Ricard, en av de mest korkade idéerna av den nuvarande regeringen, direkt i jämförelserna med deras puckade idéer om sjukförsäkringarna och ungdomsarbetslösheten, får mig att definitivt att rösta rödgrönt i valet den 19 september.
I alla fall har jag gjort mina tre månader hos Gamla Elverket som praktikant. Jag blev tackad med gratulationskort med jättefina ord och en minnestavla. Jag ville gå vidare och det kändes bara rätt, även om jag trivdes hos dem. Nu är det så att jag försöker hitta ett lämpligt jobb, även om det är just nu är svårt. Mitt mål är att ta högskoleexamen och sedan få jobb efter det. Men något måste jag försörja mig på…

Slaggstensfestivalen

Nu på helgen uppträder jag under årets upplaga av Slaggstensfestivalen, som hålls på Lilltorpet i Falun 23-24 juli. Så har ni vägarna förbi under helgen rekommenderar jag er att besöka festivalen, som är av alternativ karaktär och som profileras som drogfritt eftersom den arrangeras av den lokala delen av nykterhetsrörelsen.

Efter VM

Fotbolls-VM är slut för den här gången. Spanien stod som rättvisa vinnare i en annars lång och spännande final där matchen mot Holland slutade 1-0 med Andrés Iniesta som finalskytt under förlängningen. Därmed blev Spanien det åttonde landet att vinna fotbolls-VM sedan 1930, efter Uruguay, Italien, (Väst-)Tyskland, Brasilien, England, Argentina och Frankrike som tidigare vinnare.

Bloggen har varit lite inaktiv senaste tiden. Jag tänker återigen komma igång med den på allvar under augusti. Jag har inte haft tid att blogga under sommaren. Dels har det varit soligt och fint ute, vilket inte känns inspirerande att hålla på att blogga, dels även som sagt fotbolls-VM och dels att jag är just nu på praktik hos Gamla Elverket, ett kultur- och aktivitetshus i Falun. Men nästa helg ska jag uppträda under Slaggstensfestivalen, som drar igång på Lilltorpet strax utanför Falun. Annars känns det bra för mig, det rullar bara på.

Det här med fotboll

Under VM-tider har jag självklart tittat på mycket fotboll under helgen. Det är för mig en fascinerande sport. Varför det undrar säkert många. Om jag fick en krona för varje gång jag hör ett arrogant uttalande som ”hur kan man tycka om att titta på när 20 personer jagar en uppblåst läderbit” skulle jag ha blivit mångmiljonär vid det här laget. För det första är de moderna bollarna inte längre gjorda av läder utan av syntetmaterial av något slag. För det andra går fotboll i grunden inte ut på att jaga en boll utan med bollen göra så många mål som möjligt och det lag som gör flest mål vinner.
Men varför är det fascinerande med just fotboll? Svaret är enkelhet. Förutsättningarna för att spela fotboll är enkla; det som krävs är en boll, en plats att spela på och något som angränsar målen. De enkla förutsättningarna gör att det kräver mer utav utövarna. Alla har förutsättningarna för att kunna spela fotboll. Det är därför ingen slump att fotboll är världens största sport. Dessutom har folk alltid fascinerats av kamper av olika slag, många gillar att titta på när två motståndare gör upp i en duell och det finns många historiska exempel på.
Redan unga år har de flesta spelat fotboll, antingen spontant eller i organiserat form, av den anledningen av att det är lätt att göra det. I organiserad form har man genom åren bildat många klubbar av skiftande anledningar, som av geografiska, politiska eller kulturella skäl. Rätt ofta finns det en historia bakom varje klubbildandet, som till exempel om någon lokal klubb bildad av arbetare som fredligt gör upp i en match mot en annan lokal klubb med rötter hos fabriksägarna som arbetarna arbetar hos. Och dessa klubbar har därmed givit dess supportrar något att identifiera sig med något. Att sedan många av klubbarna som har grundats för hundra år sedan genom tidens tand möjligtvis bytt karaktär, inte minst när spelarna är professionella och kan byta klubbar ibland spelar inte så stor för supportrarna, som ibland även i viss mån efterlyser lojalitet. De ekonomiska aspekterna förekom redan för hundra år sedan, även om då inte gällde lika stora belopp som nu.
Sedan har det med tiden utvecklats så att dribblingarna och målen har blivit estetiska konstformer i sig vilket har bidragit till att fotbollen har blivit mer sevärt.

Det här är min syn på fotboll. Jag har knappast någon ambition att övertyga de mest fanatiska fotbollshatarna med det här inlägget. De som älskar fotboll kommer att fortfarande göra det likaså de som hatar det och så gott kan det vara. Människor är trots allt olika.