Mitt liv som pingvin

Omkring årsskiftet köpte jag en bärbar dator, en liten Eee PC, för en billig penning, och någonstans där kände jag att det var dags att prova på Linux efter flera års funderingar. Jag är en mycket van datoranvändare, i princip uppvuxen med datorer och med en handfull datorkurser från gymnasiet i bagaget. Och jag har som dem flesta som har haft tillgång till en dator sedan 1990-talet gått igenom de olika Windowsversionerna, från Windows 95 till (än så länge) nuvarande Windows XP. Det som driver mig att prova Linux är ungefär samma sak som att till exempel ägna sig åt kreativt skapande som till exempel stand-up comedy och poesi; det är intresset och den intellektuella utmaningen. Nu kanske inte Ubuntu är rätt Linuxdistribution för intellektuell utmaning utan är mer ”nybörjarlinux” men intellektuell utmaning handlar även om att prova något nytt.
För dem som är mindre datorkunniga är Linux, liksom Windows, ett operativsystem. Skillnaden är att Linux (ja, jag vet att det egentligen heter GNU/Linux utifall någon vill slå mig på fingrarna) dels består av den så kallade Linuxkärnan, som är det egentliga Linux, och program som är programmerad kring den, vilket är lite olika beroende på distribution. Och dels är det programmerad med den öppna källkoden som grund vilket gör att vem som helst kan modifiera operativsystemet efter sina kunskaper och behov och sprida det till andra. Detta gör att Linux är populärt i kretsar där det förekommer avancerade datorkunskaper och det finns flera distributioner att välja mellan.
Bill och Steve i all ära men när man överger allt fler program av olika orsaker från det vederbörande företaget börjar man se efter andra alternativ när Windows är integrerade med just dessa ratade program. Inte minst när konkurrenterna i princip har hunnit ikapp Microsoft.
Hursomhelst blev jag introducerad till Ubuntu, som är en Linuxdistribution, redan i somras men det var först med det nämnda datorköpet som det blev aktuellt. Jag laddade ner den senaste versionen av Ubuntu och installationen gick helt utan problem. Man behöver knappast oroa sig för krascher eftersom installationen innebär om man vill att köra dual boot med det operativsystem man redan har utan svårigheter. Det var förvisso lite smått bökigt med inställningarna i början men sedan började det lossna efter några dagar när man väl bekantade sig i det nya operativsystemet. Ett operativsystem som visades sig vara betydligt snabbare och stabilare än Windows. Många säger att även Ubuntu skulle vara krånglig och svårlärt, liksom man säger om andra Linuxdistributioner och den diskussionen lämnar jag därhän. Med all respekt för dem men det tog för mig som sagt bara några dagar att lära sig de grundläggande funktionerna i systemet. Sedan var det bara att experimentera och upptäcka olika funktioner i det nya systemet. Till sist modifierade jag det efter mina behov och sedan bygga därefter. Det kändes efter en vecka som att Linux passar som hand i handske för mig. Mina principer när man ska lära sig om datorer är genom learning by trying i sann empiristisk anda. Inte minst när jag inhandlade en lärobok i Ubuntu Linux som visades sig vara mer kompletterande än lärande.
Utmaningen nu är uppdateringen i april som är intressant. Bland annat byts officeprogrammet Openoffice mot Libreoffice och skrivbordsmiljön Gnome mot Unity. Det gör att än så länge ligger Windows på dual boot även om jag funderar på sikt att helt överge Windows som operativsystem. Men dessa förändringar som jag ser det som intressant och spännande snarare än hemskt och vansinnigt. Jag vet inte, kanske stannar jag i Ubuntu, kanske återgår jag till Windows eller så kanske jag till och med hoppar över till en annan Linuxdistribution. Det får framtiden utvisa.